Pojken i randig Pyjamas

Här kommer en recension som jag skrev för ett tag sedan men helt glömt bort att publicera.

Titel: Pojken i Randig Pyjamas

Författare: John Boyne

Språk: Svenska

original språk: Engelska

original titel: the Boy in the Striped Pyjamas

Antal sidor: 166 s

Serie: -

Genre av Emma: Förväntas gilla
 

Pojken i randig pyjamas börjar i Berlin 1942. Den nioårige Bruno kommer hem en dag och upptäcker att alla hans saker håller på att packas i lådor. Hans pappa har blivit befordrad och hela familjen måste flytta till ett annat hus långt, långt, borta där det inte finns någon att leka med och inget att göra. Ett staket sträcker sig så långt ögat kan nå och på långt håll kan han se de märkliga människorna som staketet skiljer honom från. Bruno, som drömmer om att bli upptäckare, bestämmer sig för att ta reda på mer om sin omgivning. På sin vandring träffar han en pojke vars liv och situation är helt olika hans egna och deras växande vänskap får förödande följder

-Bokias beskrivning av boken

För det första... det här är en sådan där bok som det känns som om man bör gilla, än en gång för den tar upp ett känsligt ämne. På så sätt känns det fel att säga att den var dålig.

För det andra... jag tycker inte den var dålig. Saken är den att boken var rätt så trist. Det hände inte särskilt mycket. (Visst, händer det saker hela tiden kan det bli för mycket men det är värre när det knappt händer någonting alls, det blir bara tråkigt och trist.) Jag fann knappt någonting i boken som var särskilt spännande. Och jag, jag gillar spänning.

Jag gjorde misstaget att läsa lite per dag vilket gjorde att jag alltid glömde bort vilken dag i berättelsen den var för i början av vissa kapitel (eller mitt i) så kunde han säga ”för två månader sedan när...” och om man då la ifrån sig boken var det svårare att sluta upp med den igen.

Jag säger nu inte att boken var helt kass, den hade sina stunder den också. Och viktigaste av allt, den tar upp ett viktigt ämne. Förintelsen.

Under andra världskriget försökte tyskarna dölja vad som stod på i de olika koncentrationsläger för omvärlden (lyckades inte särskilt bra om jag får säga det själv) och i boken är det uppenbart att Bruno inte har en aning om vad som försiggår innanför stängslet, vilket framgår lite tydligare i slutet utav boken.  

Stor Spoiler, markera för att se texten tydligt! Slutet var hemskt! När Bruno följer med Shmuel in i gaskammaren vill jag bara sluta läsa för att hindra det från att ske, men såklart är det omöjligt. Slut på den stora Spoilern!

Det finns inte så mycket mer jag kan säga om boken mer än att den finns på film och lär vara bättre då. Jag ger den 5/10 vilket motsvarar helt okej. Jag hade faktiskt inte särskilt stora förväntningar över boken, trodde kanske att den skulle varit lite bättre. Den får 3/6 på förväntningsskalan.

Hur jag sätter betyg?

Övriga recensioner?

Skolan har börjat igen...

Efter ett alldeles för kort sommarlov har jag nu börjat nian. Bästa sommaren någonsin skulle jag nog säga. Det har hänt så mycket på en så fruktansvärt kort tid. Om man fick låna dagar från andra lov skulle jag utan tvekan förlängt just det här sommarlovet. Jaja, nu är i alla fall sommaren över och skolan har hållit på i lite mer än en vecka, vilket betyder att de slappa snart kommer ge vika och läxorna kommer att hagla in. Inget att göra något åt. Frågan är om min hjärna kommer hänga med i svängarna. Alla gamla rutiner är som bortblåsta och att starta kroppen varje morgon är lättare sagt en gjort. Min hjärna är som en gammal dator som stått under viloläge hela sommaren, *suck* de lär ta ett tag innan alla rutiner kommer tillbaka och jag kan tänka klart igen. Sakta men säkert, sakta men säkert!

Som jag skrev tidigare kommer jag ta det lite lugnare med bloggande en tid framöver och läsandet får vänta på sin tur. Lagom är alltid bäst. Jag kommer aldrig bli någon som publicerar runt 30 inlägg i månaden, de skulle i sådana fall vara under speciella tillfällen men risken är inte särskilt stor. Inge illa ment till er som skriver 30 inlägg i månaden, snarare tvärt om, jag fattar inte hur ni lyckas. The hat off for you guys! Men jag kan ändå inte fatta grejen, man vill väl ändå att andra ska läsa det man skriver? Ingen hinner ju läsa alla 30-50 inlägg varje månad. Jag kan själv erkänna att jag ibland bara kan markera en blogg som läst på bloglovin om det är över 20 olästa inlägg på just den bloggen. Jag vill inte vakna upp en morgon och tänka att jag kunde gjort något mer än suttit vid datorn och skummat igen tusentals inlägg. Life is too short.

Måsten och krav

Allting blir så mycket tråkigare om man måste göra det. Som att städa rummet till exempel, jag kan tycka det är helt okej och rent av roligt om jag bestämmer mig själv för att göra det. Att sortera böckerna på något nytt sätt är alltid spännande. Problemet med städning är att man förr eller senare måste göra det, man har inget val helt enkelt. Tillslut blir det ett krav. Städa eller stanna hemma, punkt slut! Allt med krav är tråkigt, varför tror du till exempel att de flesta hatar läxor? Jo, för att man måste göra dom *suck!*

Så var det med bloggen för mig under en tid, ja all läsning över huvud taget förresten, det blev ett måste som utvecklades till ett krav. 

Jag har nu inte bloggat på några veckor och det har faktiskt till viss del varit riktigt skönt. Ehh, vem försöker jag lura? Vadå "till viss del"? Det har varit as chill att bara skita i det. Så himla skönt att slippa ha det hängande att man måste publicera ett inlägg eller skriva en sammanfattning av någon dum månad som rullar förbi alldeles för snabbt. Det har varit som en boksemester. Men som alla andra semstrar tar de förr eller senare slut. Trots att det varit superskönt så har jag ändå saknat det. Det ända dåliga med bloggen är de där måstena och kraven, och de har jag bara mig själv att skylla. Min semester var från alla tvång och nu är den slut. Jag tar här med av mig sandalerna, borstar bort sanden mellan tårna och sätter på mig mina tvätt-äkta fejkade converse. Jag är tillbaka! eller något sånt...

Hemma igen!

Ja då var man hemma igen! Fast du vet kanske inte ens att jag har varit borta? Det är lugnt! Jag har ju inte uppdaterat så det är mitt fel.

Jag har de senaste veckorna varit på semester och har då bara haft några få tillfällen av internet åtkomst. Men nu är jag tillbaka och kommer förhoppningsvis uppdatera mera (har hamnat i en slapp dvala där jag inte tänkt på bloggen på evigheter)

Snart börjar skolan! Sug på den ni!

Day 4: Book that makes you cry

Det är många böcker som fått mig att gråta. Vissa av glädje, vissa av sorg. Ibland kan en bok vara så bra att man gråter bara för att den tar slut.
Jag kollade igenom min lista över lästa böcker 2012 och skrev ner alla som av någon anledning fick mig att gråta. Det visade sig att vara 9 st som fått mig att fälla en tår eller två.

Bland annat hela THG serien! Varje bok har något som jag gråter över vid något tillfälle.

   

En annan bok jag grät över när jag läste var Jag överlevde! av Mietek Grocher. Det är en självbiografi om andra världskriget och den är bara för hemsk! (recension kommer)