I teorin och praktiken?

Alltså jag bara måste ta upp det! (haha låter riktigt mesig jag vet) Hur många gånger som helst hör man "jag skulle göra allt för dig" och "hoppar du så hoppar jag" visste det är fint att säga det i just det ögonblicket men när det väl kommer till kritan, när man måste hoppa, när man måste hålla vad man lovat, gör man det då? Skulle man hals över våg slänga sig över kanten på ett stup? "Man säger det bara på skoj det är inget man lovar!" Det är just det jag säger ju!

Det här hände till exempel under en SO lektion i skolan när vi läste lag och rätt. Vi hade just sätt en film om en person som vittnade för sin kompis skull, trots att han blivit hotat av de som utförde brottet. Vår lärare frågade oss om vi skulle vittna om vi var i samma situation. Alla räckte upp handen. Alla utom jag och tre till.

I teorin låter det bra att man skulle vittna för sin kompis skull, men hur många skulle göra det i praktiken? Hur många skulle ta steget ut och riskera att falla? Jag räckte inte upp handen för att jag inte kunde veta säkert, liksom hur kan jag veta om jag skulle göra det om det verkligen hände? Jag ville inte bara räcka upp handen för att det "såg bra" ut, för att det skulle imponera om jag skulle göra så för en kompis. För vad säger en handuppräkning om hur jag verkligen skulle reagera. Ingenting. Ja, jag vet att det låter konstigt att jag hakar upp mig på "en SO lektion" och att jag tar så allvarligt på en FRÅGA. Lev med det!

Det ovan var bara ett exempel. Många (även jag) tänker först och främst på hur vad man säger påverkar andra, eller framför allt, vad man INTE säger. Som om jag skulle säga att jag skulle vittna för min kompis så kanske ingen riktigt reagerar på att jag säger det, ingen skulle komma ihåg det senare eller ens bry sig. Däremot om jag säger att jag inte skulle göra det eller inte säger något alls så drar de flesta slutsatsen att jag inte bryr mig om mina vänner. Men det här var, än en gång, bara ett exempel.

Mina tankar om det här dök upp när jag läste Vad mina vänner inte vet. I den boken tänker Sophie väldigt ofta på hur folk skulle reagera om hon blev tillsammans med Murphy, vilket är bra. Författaren är uppenbarligen inte blind för sanningen, ingen skulle bli ihop med någon som är en så kallad "tönt" eller "super ful" (låter hårt men sanningen svider) eller en som nämns vid namn så fort någon gör bort sig, UTAN att tänka igenom hur andra skulle reagera. Man behöver inte själv ha fördomar, eller tycka att någon är ful för att för en mikrosekund inte tänka igenom hur andra reagerar. Spela inte dum, du med!

Hur skulle du göra? skulle du hoppa?

Förlåt, dum fråga. De flesta skulle i teorin hoppa, de som "verkar" rätt men i praktiken? Jaaa, där är det en annan sak.