Skolan har börjat igen...

Efter ett alldeles för kort sommarlov har jag nu börjat nian. Bästa sommaren någonsin skulle jag nog säga. Det har hänt så mycket på en så fruktansvärt kort tid. Om man fick låna dagar från andra lov skulle jag utan tvekan förlängt just det här sommarlovet. Jaja, nu är i alla fall sommaren över och skolan har hållit på i lite mer än en vecka, vilket betyder att de slappa snart kommer ge vika och läxorna kommer att hagla in. Inget att göra något åt. Frågan är om min hjärna kommer hänga med i svängarna. Alla gamla rutiner är som bortblåsta och att starta kroppen varje morgon är lättare sagt en gjort. Min hjärna är som en gammal dator som stått under viloläge hela sommaren, *suck* de lär ta ett tag innan alla rutiner kommer tillbaka och jag kan tänka klart igen. Sakta men säkert, sakta men säkert!

Som jag skrev tidigare kommer jag ta det lite lugnare med bloggande en tid framöver och läsandet får vänta på sin tur. Lagom är alltid bäst. Jag kommer aldrig bli någon som publicerar runt 30 inlägg i månaden, de skulle i sådana fall vara under speciella tillfällen men risken är inte särskilt stor. Inge illa ment till er som skriver 30 inlägg i månaden, snarare tvärt om, jag fattar inte hur ni lyckas. The hat off for you guys! Men jag kan ändå inte fatta grejen, man vill väl ändå att andra ska läsa det man skriver? Ingen hinner ju läsa alla 30-50 inlägg varje månad. Jag kan själv erkänna att jag ibland bara kan markera en blogg som läst på bloglovin om det är över 20 olästa inlägg på just den bloggen. Jag vill inte vakna upp en morgon och tänka att jag kunde gjort något mer än suttit vid datorn och skummat igen tusentals inlägg. Life is too short.